Och så kom hon ut tillslut :)
Förra onsdagen (den 13e juni) på beräknat datum hade jag lite förvärkar hela dagen, på kvällen satt vi i soffan och jag fick ett par riktiga värkar. Sen 20.25 sa det "Plopp" i magen och vattnet gick! Mathias sprang och hämtade handdukar så jag kunde ställa mig upp och gå in i duschen.
Då satte de riktiga värkarna igång och det började göra mer och mer ont. De var ganska oregelbundna fortfarande runt 21, men med ca 3-4min mellanrum i snitt. Vi ringde förlossningen och berättade allt, jag sa även att jag skulle få penicillindropp mot streptokoccer, så då tyckte dem att vi lika gärna kunde komma in på en gång.
När vi väl kom in fick vi gå in i ett undersökningsrum, där barnmorskan kollade bindan (hur vattnet såg ut) och jag fick lämna ett urinprov.
Sen var det dags att kolla hur öppen jag var. Oj! Redan 5 cm.
Jag hade onda värkar nu (ca 21.50) och fick gå in i förlossningsrummet för att få lustgas.
Första gången jag testade lustgasen fick jag en överdos och blev helt knäpp... Såklart filmade Mathias det! Haha. Jag fortsatte att använda lustgas, men det gick inte så bra för jag fick ingen förvarning om när värken kom. Då bad vi undersköterskan att sätta CTG, så jag kunde se kurvan.
Ändå hjälpte inte lustgasen, värkarna stegrade alldeles för fort. Gasen tog först när värken var över.
Så då ringde vi på personal igen och bad om Epidural! Då var klockan 22.50. Klockan 23.30 var epiduralen satt och jag var öppen 9-10 cm (men inte helt öppen än).
Strax efter 00.30 fick jag en krystvärk. Tyvärr fick jag andas igenom den då det inte var dags att krysta. Sen fick jag några till och några till. Ont som he-vete gjorde det. Vi fyllde på epiduralen två ggr och jag fick även värkstimulerande dropp. De höjde dosen tre ggr då lillan inte hade kommit hela vägen ner redo att krystas ut.
Runt 5-tiden slutade de fylla på epiduralen och jag fick prova att krysta ett par ggr för att se om hon kom ner en bit.
Efter ett par timmars aktivt krystande i olika positioner hade hon det, men inte ville hon komma ut inte.
Vid 7-tiden bytte barnmorskorna skift och in kom nya fantastiska människor.
Runt 8-tiden bestämdes det att de skulle ta ut henne med sugklocka. Det var det eller kejsarsnitt eftersom min livmoder och hela kropp var heeeelt slut.
De satte pudensblockad (lokalbedövning i slidan) och sög fast klockan på lillans huvud.
6 krystningar senare (som kändes som hundra) var hon ute på mitt bröst kl 8.45.
Jag va helt vimmelkantig och utmattad, men ute var hon, världens vackraste lilla plutta!
4010 gram och 50cm lång, mörkt hår och ganska mörk hy. Vi fattade inte att det var vår lilla tös.
Sen blev jag ihopsydd som ett lapptäcke. 8 stygn blev det totalt. Ganska komplicerad bristning, men inte farlig.
När allt det kaoset var färdigt fick jag försöka mig på att kissa, jag hade så lågt blodtryck då (85/45) så jag kunde knappt gå. Kissa kunde jag inte då. De fick köra mig med rullstol tillbaka till sängen. Där fick jag dropp och jag sov i en timme medan Mathias satt med lillan i famnen. När jag väcktes skulle vi försöka igen. Trask trask till toaletten.
Kissa kunde jag tillslut (20 min i duschen och 10min på toaletten senare. Äntligen fick jag ta på mig mina egna (rena) kläder!
Sen fick vi fika, den mest efterlängtade ostmackan och chokladen nånsin.
Runt 13.30 fick vi lämna rummet och checka in på patienthotellet. Där sov vi nog mest hela dagen. Jag fick testa på att amma ett par ggr och det kändes helt ok. Svårt, men mysigt.
Vi blev kvar 2 dygn på hotellet, sen på lördagen fick vi åka hem efter ett fullt godkänt läkarbesök.
Och här är vi nu, hemma, 6 dagar efter en helvetesnatt på förlossningen, med världens underverk!!...
Som ska heta Freya!
